Idag e de riktigt jobbigt,många tankar o känslor som finns inom mig. Det händer nya saker hela tiden,saker vi vetat om skulle hända men ändå blir lite som en chock när de väl händer o de blir värre för varje dag som går. Jag försöker vara som vanligt,le o vara glad o som att allt e bra men jag e så jävla orolig i min själ ikväll att jag inte vet vad jag ska göra.. Faan! Varför händer detta?? Varför? Varför? Varför? VARFÖR??     

Tack mina två änglar som står ut med mig varje dag..Tack för Ni e Ni,lämna mig ALDRIG!   

för att jag inte bloggat på ett tag men de händer saker hela tiden så min ork finns inte till att skriva här då. Men nu ska jag göra ett försök.. Allt gick bra i Lund när vi bodde där,en dag var vi på Nova Lund o shoppade o en annan dag var vi hos Pappas kusin i Dalby o hälsade på o då blev de även en runda ner till Lund,mycket trevligt.. Vi har varit hemma i två veckor o inte förän nu märker vi biverkningar på Mamma.. Hon har börjat tappa hår men hon har en super fin peruk där man inte ser skillnaden! Hon e verkligen hur fin som helst i den..

Imåndags var Pappa o fick besked från sin röntgen o ja,vad ska man säga om det...  Tänker inte skriva ut nåt här men suck,snälla låt allt få ett slut nu! Idag har det varit en jobbig dag för mig,varför vet jag inte men vissa dagar e bara så.. Jag skulle vilja ha tillbaka den där energin där jag orkade hur mycket som helst,där jag var hur glad som helst o log hela tiden.. Men allt de känns långt borta,visst kan jag le o se glad ut men innerst inne e jag hur nere som helst o vill helst ligga på soffan o fundera på allt som händer men de hjälper en ente så mycket.. Men jag e trött på att vara den starke som aldrig visar känslor,har förvisso stängt av alla mina känslor efter allt vi går igenom.Jag ser hur allt förändras med mina föräldrar än många andra gör,jag e hemma hos dom flera daagr i veckan o ser skillnad för varje gång. Jag vill ut o festa en helg o bli full o bara få dansa o må bra just då,men varför ska jag de när livet e som de e? Nä,jag sitter hellre hemma på helgen. Har ju dock insett vem som bara hade mig till köra dom överallt på helgerna eller bara en sista utväg vän.. Tråkigt men ni ska fan inte komma tillbaka till mig! De var förlänge sen man fick ett sms som löd: Vill du med ut ihelgen? För nää,just de man kan ju inte höra av sig till en som mår dåligt. O jag ska erkänna,jag e skit rädd för att dricka sprit o bli full o kanske trilla ihop för jag har så många känslor inom mig.. Jag vill inte utsätta dom jag e ute med att behöva sitta med en lessen kompis på ett uteställe så därför sitter jag här i Trelleborg i min lägenhet på helgerna.

Jag vet att folk inte vågar fråga mig vad som hänt/händer utan hellre går till mina vänner o frågar,Jävla mesar! Jag har sagt de förr o säger det igen,jag e inte ute efter att NÅN ska tycka synd om mig. Men jag måste få ut mig mina tankar ibland. Försök ställ er in på att ni inte vet hur länge ni kommer ha kvar era föräldrar. 1 månad,3månader,12 månader kanske? O visst kan man inte alltid tänka såför man kan förolyckas redan imorgon i en bilolycka tex.. Men ta vara på livet o uppskatta dom du känner att du behöver i ditt liv o gör dej glad!

Fridens!