Sitter med Mamma på hennes rum på Pave avdelningen.. Tankarna snurrar i huvudet på mig, varför drabbar detta just oss? Varför min Mamma? Varför min Pappa? Kan vi inte skruva tillbaka tiden så alla e friska? Hur länge till ska vi gå igenom detta? Kan hålla på såhär hur mycket som helst men inga svar kommer jag att få.. Fick ett besked idag av läkaren som tog hand om Mamma på akuten, ett besked som vi inte hade den blekaste aning om.. Men vi får helt enkelt göra det bästa av situationen... sov så gott alla..