Förlåt att jag ente skrivit nu på några dagar,har lixom varit full rulle.. Igår checkade vi som sagt in på patienthotellet i Lund så igår fick Mamma sin första strålning o allt gick bra. Tror vi åt för hela veckan igår,helt sjukt vad vi åt..    Igår när vi checkat in o varit uppe på rummet så åkte vi ner o åt lunch sen åkte vi upp o vilade o sen vidare mot strålningen kl 15 o efter de så fikade vi med semla o en kopp kaffe,åkte upp o fixade lite på rummet sen blev klockan 18 o vi åkte ner o åt kvällsmat o upp på rummet igen o väl här uppe så delade vi en påse vingummi.. Sen såg vi Sofias änglar o när de var slut skulle mamma åka ner o röka så jag följde med ner o då klämmde Mamma två mackor o en kopp kaffe o jag tog en negerbulle o en kopp te.. O ni kan tro att mina mage stod ut både igår kväll o imorse =P

Iaf så har vi inte ätit så mycket idag,som tur e! =) Idag har vi varit på Nova Lund o shoppat lite o mest så tiden går lite fortare o allt gick jätte bra..    Tack Tilda o Mamma för idag..

Nu ska jag lägga mig o läsa lite o umgås med Mamma.. Ha d fint ni som läser.. =)

Är sjukt rädd för kommande veckan,allt vad den ska innebära.. Jag ska alltså bo med min mamma i Lund sön-fred o sen hem över helgen o sen hoppas vi inte komma tillbaka men har läst nånstans att behandlingen e 4-7 veckor..    Herregud säger jag bara om den e så lång,stackars lilla Mamma som kommer gå igenom så mycket. Är det inte dax nu att nån väcker mig från denna jävla drömmen o säger att Mamma e frisk? För jag har ännu inte fattat allt som hänt.. Så snälla,kan nån säga att allt ska bli bra o att allt e över nu?! Jag kommer inte att följa med in o se när hon får behandling för har sett bilder på det o de e inga trevliga bilder...   

Jag försöker vara som vanligt men inte alltid så lätt,ibland kommer jag på mig själv att skratta men tar genast bort leendet igen o börjar tänka på mamma,varför ska jag vara glad när hon inte e de? Varför ska jag ha de bättre än henne? Baaah,en massa tankar om allt.. Skriver inte ut mer i öppet inlägg utan skriver mer en annan dag... E bara så rädd för vilka vänner som kommer finnas kvar för mig om de nu blir så att vi måste bo på sjukhuset så länge.. O förlåt om jag e jobbig på kvällar o skickar många sms eller skriver på fejjan hela tiden men oftast så känner jag mig som en liten liten liten flicka som e ensamast i världen.. Men de e ente synd om mej,jag e ente ute efter att få empati för detta utan mer för att få mig själv på andra tankar..Så jag ber om ursäkt.. O snälla vänner,spring helst ente er väg när ni träffar mig.. Jag uppskattar människor som e som vanligt mot mig.. Jag har de lite jobbigt just nu bara..

E egentligen på tok för länge sen jag skrev här men de har ju hänt så mycket att jag inte vet vart jag ska börja,men börja blogga ska jag göra för min egen del o få ut mina tankar o känslor..Man kan ju inte belasta ens vänner med hur mycket som helst.. Dock så kommer jag lösenskydda den så jag kan skriva ut exakt vad som händer/hänt.. Ska försöka ta med min data nästa vecka när vi e på sjukhuset o blogga då dag för dag vad som händer så jag kan gå tillbaka o läsa allt igen..

Tyvärr e jag för trött nu för att skriva längre inlägg men jag lovar att de kommer,vill ni ha mitt lösenord så skicka ett personligt medelande till mig på fejjan så får ni de..

Over and out