Är sjukt rädd för kommande veckan,allt vad den ska innebära.. Jag ska alltså bo med min mamma i Lund sön-fred o sen hem över helgen o sen hoppas vi inte komma tillbaka men har läst nånstans att behandlingen e 4-7 veckor..    Herregud säger jag bara om den e så lång,stackars lilla Mamma som kommer gå igenom så mycket. Är det inte dax nu att nån väcker mig från denna jävla drömmen o säger att Mamma e frisk? För jag har ännu inte fattat allt som hänt.. Så snälla,kan nån säga att allt ska bli bra o att allt e över nu?! Jag kommer inte att följa med in o se när hon får behandling för har sett bilder på det o de e inga trevliga bilder...   

Jag försöker vara som vanligt men inte alltid så lätt,ibland kommer jag på mig själv att skratta men tar genast bort leendet igen o börjar tänka på mamma,varför ska jag vara glad när hon inte e de? Varför ska jag ha de bättre än henne? Baaah,en massa tankar om allt.. Skriver inte ut mer i öppet inlägg utan skriver mer en annan dag... E bara så rädd för vilka vänner som kommer finnas kvar för mig om de nu blir så att vi måste bo på sjukhuset så länge.. O förlåt om jag e jobbig på kvällar o skickar många sms eller skriver på fejjan hela tiden men oftast så känner jag mig som en liten liten liten flicka som e ensamast i världen.. Men de e ente synd om mej,jag e ente ute efter att få empati för detta utan mer för att få mig själv på andra tankar..Så jag ber om ursäkt.. O snälla vänner,spring helst ente er väg när ni träffar mig.. Jag uppskattar människor som e som vanligt mot mig.. Jag har de lite jobbigt just nu bara..