Motgång efter motgång.. Hur mycket mer ska man orka? Det kom precis över mig att Mamma e sjuk, jag satt o funderade o blir så jävla förbannad på Ystad sjukhus o på mammas läkare som undanhåller information för oss. De e för fan hennes jobb o informera oss om vad som händer eller har hänt men ente ett jävla dugg får vi veta. Just nu vet vi inget,inte ens om hon ska in o strålas igen,vi vet ente ens OM strålningen har hjälpt. Tårarna rinner så ser knappt vad jag skriver,jag e lessen! Jag e arg! Nästa vecka kommer jag kriga nåt så in i helvete med sjukhuset i Ystad,nu får de fan vara nog! Anmälan till Lex e jävligt nära nu! En läkare ska inte tiga, hon ska berätta för oss! Nu har jag skrivit lite för mycket,men jag har sjukt mycket mer inom mig. Men jag måste koncentrera mig på nya jobbet. Jag e rädd så jag skakar,jag e arg så jag gråterJag mår illa så jag vill kräka. Jag kan skratta o ha kul men vem ser hur jag mår egentligen? Vad har vi gjort för ont?!

Jag tackar mina närmasta vänner för ni orkar stå ut med mig o mitt prat.. Ni vet vilka ni e..   

Åt helvete med allt rent ut sagt idag.